Det gäller att skapa projekt.

…till sej själv alltså! Jag hörde på radion en man som inte visste vad han skulle göra. Han låg på soffan hela dagarna och halva nätterna o tittade på TV. Jag funderade på vad han var för slags person annars? Utan pandemin? Går han till jobbet, gör vad han blir tillsagd och sen hem o lägger sej på soffan o kollar på TV? Eller har nå’t hänt med honom just nu? Paralyserad av rädsla och skräcktankar inför framtiden? Hursomhelst bör han skapa ett projekt till sej själv. Helst flera projekt varje vecka.
Tips: En dag städa vardagsrummet och möblera om. Lite eller allt. Tillföra något som t ex kuddar eller bara en blomma.
En annan dag skriva ner alla drömmar. Försök med tio stycken, en mening för varje. Sätt sedan en deadline på år, månad eller exakt när. Gör upp en strategi, en plan hur det ska gå till.
En dag börja gympa eller styrketräna eller något som passar. Ta det lugnt i början. Kanske en promenad, helst ute i nån slags natur som park eller ta dej ut på landet om du inte redan bor där.
Sen är det bra att skriva ner minst tre personer som du en dag ska ta kontakt med på något sätt, höra hur dom mår och prata om alla dina projekt. Inget gnäll! Inspirera istället.

Dessa projekt gör att du sätter igång din hjärna och börjar fokusera på saker som gör dej mer positiv. Något nytt i vardagsrummet gör dej glad! Att skriva ner drömmar, sätter igång känslor inom dej som handlar om möjligheter. Fysisk aktivitet gör både kroppen o knoppen glad, dessutom blir du starkare. Att interagera med andra och bestämma sej för att vara positiv, gör att du faktiskt blir det. Dom du pratar med känner av det.

Jag försöker varje dag ha nånting att göra, ett projekt. Jag deltar i sk webinars varje dag och har anmält mej till flera kurser online. Jag lyssnar på föredrag, oftast på youtube (TedTalks) och läser. Tack o lov har jag nära till naturen så jag tar en långpromenad eller joggingtur varje dag. Dessutom prövar jag nya recept och dukar vackert till mej själv. Jag mediterar varje morgon och har även en stunds visualisering senare på dagen. Jag dagdrömmer för det älskar min hjärna! Och varje dag skriver jag lite. Men jag borde städa oftare….

Jaha….och vad händer nu?

Juli månad och fortfarande är vi mitt i pandemin. Eller är vi? Är det snart slut? När kommer livet bli normalt igen, och vad är normalt, eller har vi förändrats i grunden så det normala kommer att se annorlunda ut?
I ett s k paradigmskifte så uppkommer så många anomalier att vi är tvungna att byta världsbild. Kort sagt. Det är ett nytt tänkande som introduceras och vi anammar det så sakteligen. Denna gång har jorden själv bestämt förändringen. Vi gick inte till vallokaler och röstade ja eller nej. Dom gamla sätten att handha saker fungerar inte längre. Maktstrukturer knakar. Rädsla skapas och konspirationsteorier florerar. Mitt i allt ska vi leva vidare…

Att vara större än sin rädsla. Större än tankar som oroar. Att känna kärlek där hatet pyr, och att ge ge ge trots allt. Att vara större än sej själv. Tro på oss, tro på att allt blir bra. Allt är bra.

Styrka och kärlek till er alla!

Oj, hösten är här!

Sen i somras har jag verkligen haft mycket att göra och flängt runt i geografin. Ändå stormtrivs jag.

Oktober har gjort entré och denna månad går i Rosa Bandet skimmer. I torsdags hade jag ett litet anförande om just Förändringar i Livet och hur man kan ta sej an dom genom sitt tänkande och nya ageranden. Mitt gebit, dvs det jag är väldigt intresserad av är neuroplasticitet, neurokunskap, hjärnforskning. Mycket händer på den fronten och jag försöker hänga med i den forskning som sker i framkant. Naturligtvis för att ha med mej i min coaching.

Detta år har jag genomfört vissa förändringar i mitt liv som fått stor genomslagskraft för mej själv. Jag bestämde mej helt enkelt för vissa saker! Sen 3 januari har jag dagligen genomfört minst 16 timmars vattenfasta. Det har varit och är en fantastisk upplevelse! Jag känner mej klarare i skallen, piggare och gladare. I somras bestämde jag mej för att meditera en timme per dag. Jag går upp 5.30 för att sätta mej ner och meditera. Det går inte alltid lätt men jag sitter kvar, och det har gett mej stora insikter. Sen tar jag en dryg timmes promenad i skogen, oftast med Mango (hund). Rutiner som hjälper mej och gör att mina framtida planer och strategier blir mer hanterbara.

Det är tre år sen jag fick min bröstcancer-diagnos och jag känner mej faktiskt gladare, starkare och mer levande än förr. Det har varit kämpigt men jag är så tacksam för livet och ser fram emot många härliga år som jag i nuet håller på att skapa!

Önskar er alla en skön höst. Ta hand om dej, var rädd om dej och snäll mot dej själv

Från mitt anförande 3/10. Lena på Seabreeze tog fotona. Mango var med:-)

Mamma fyller år!

Idag fyller mamma 82 år och det ska vi fira hos mej! Hon har beställt en 3-rätters och bjudit in Gunilla och Mango!

Mamma och jag har rest tillsammans sen början på 90-talet. Genom våra resor så har vi pratat, pratat, skrattat o gråtit. Bara detta har varit en resa, en inre resa. Vi har kommit såå nära varann tack vare våra resor. Många kan inte fatta att vi alltid bor i samma hotellrum!? Men det är ju just detta som gör att vi kommit så nära varann; småpraten när vi ligger där och ska sova, tankar som plötsligt kommer upp och även utmaningen att just vara inpå varandra. Mamma som fött 5 barn är van att ha många inpå sej som är krävande, men jag…hmm som är van att leva själv.
Jag har skrivit dagböcker genom alla år och det är jag tacksam över! Ibland läser jag högt för mamma och det är fantastiskt var mycket som vi plötsligt kommer ihåg tack vare dagböckerna.

Det är ännu bara morgon och jag sitter med mitt kaffe. Mamma kommer med 12.48-tåget så jag hämtar henne då. Innan ska jag stöka o fixa…och förbereda middagen. Än skiner solen och jag ska snart ut på morgonens promenad i spåret för att få lite syre och vakna till ordentligt.

Så – Grattis Mamma! Vi ses snart!

Städa, röja, ordna…

Om jag har bestämt mej för nå’t, så vill jag helst att allt görs på en gång! Och när det känns ”för mycket”, så går jag och drar på det. Känns det igen? Nu i våras så tänkte jag om! Jag bestämde mej helt enkelt för att ta lite i taget. Jag behövde rensa i röran, kasta, ge bort osv. Det finns flera bra loppmarknader på Värmdö och min kompis Tove o jag har pratat om att ställa oss en söndag på t ex Siggesta…i c a 5 år har vi haft dom intentionerna! Det blir aldrig av. Flera bekanta tipsar om hur jag kan sälja på nätet osv, men det blir liksom aldrig av.

– Jamen du kan tjäna massor med pengar på ditt ”skräp”!

I våras bestämde jag mej för att lämna dom planerna eftersom det aldrig har blir av. Istället har jag valt att ge bort mycket till Guldkanten, som är en loppisaffär i Gustavsberg där pengarna går till Gustavsgården, ett äldreboende. Att ge dom boende en guldkant på tillvaron. Jag har valt att se det som att jag ger bort saker som säljs och pengarna går till bra ändamål och så småningom kommer pengar tillbaka till mej genom andra vägar. Ett flöde! Det har blivit en hel del, och även kassar med kläder och skor till hemlösa.

Hemma börjar det synas att jag befriat mej från saker o ting! Jag har satt upp en lista på dörren till arbetsrummet på allt jag vill göra. Det är en speciell känsla att bocka av saker som görs! Jag gör helt enkelt så att jag bestämmer mej för att varje dag lägga ner en speciell tid till att ordna, slänga osv. Det är allt från 30 min till 4 timmar, beroende på vad jag har att göra annars den dagen.

Nu i juli är jag för det mesta hemma, så då försöker jag göra så mycket som möjligt. Källaren kommer att bli en utmaning….