Städa, röja, ordna…

Om jag har bestämt mej för nå’t, så vill jag helst att allt görs på en gång! Och när det känns ”för mycket”, så går jag och drar på det. Känns det igen? Nu i våras så tänkte jag om! Jag bestämde mej helt enkelt för att ta lite i taget. Jag behövde rensa i röran, kasta, ge bort osv. Det finns flera bra loppmarknader på Värmdö och min kompis Tove o jag har pratat om att ställa oss en söndag på t ex Siggesta…i c a 5 år har vi haft dom intentionerna! Det blir aldrig av. Flera bekanta tipsar om hur jag kan sälja på nätet osv, men det blir liksom aldrig av.

– Jamen du kan tjäna massor med pengar på ditt ”skräp”!

I våras bestämde jag mej för att lämna dom planerna eftersom det aldrig har blir av. Istället har jag valt att ge bort mycket till Guldkanten, som är en loppisaffär i Gustavsberg där pengarna går till Gustavsgården, ett äldreboende. Att ge dom boende en guldkant på tillvaron. Jag har valt att se det som att jag ger bort saker som säljs och pengarna går till bra ändamål och så småningom kommer pengar tillbaka till mej genom andra vägar. Ett flöde! Det har blivit en hel del, och även kassar med kläder och skor till hemlösa.

Hemma börjar det synas att jag befriat mej från saker o ting! Jag har satt upp en lista på dörren till arbetsrummet på allt jag vill göra. Det är en speciell känsla att bocka av saker som görs! Jag gör helt enkelt så att jag bestämmer mej för att varje dag lägga ner en speciell tid till att ordna, slänga osv. Det är allt från 30 min till 4 timmar, beroende på vad jag har att göra annars den dagen.

Nu i juli är jag för det mesta hemma, så då försöker jag göra så mycket som möjligt. Källaren kommer att bli en utmaning….

Sommar, sol och kvitter!

Jamen åååh så härligt det är när solen skiner och fåglarna kvittrar! Koltrasten hörs från flera håll och jag tar mina långpromenader i skogen med Mango och känner mej lyrisk!
Jag ser joggare i spåret med hörlurar och undrar om det inte skulle vara bättre att bara lyssna på naturen? Just nu iallafall.

Jag brukar ju tipsa om att ha en Tacksamhets-dagbok bredvid sängen och att varje kväll skriva ner 3-5 saker du är tacksam över. Du anar inte vilken förändring som sker inom dej efter ett tag. Du har fokuserat på saker som du drar till dej mer av och även annat.
Är livet tungt just nu, så börja med något ”allmänt”, det där du inte tänker på att vara tacksam över. Du andas. Du kanske kan gå? Att ta en promenad i natur -skog eller park- och lyssna på fåglarna, se allt som gror och allt vackert omkring dej. Börja där.

Min mamma är en naturbegåvning på att vara tacksam! Varje morgon och kväll går hon ut och ”tackar universum” som hon kallar det. Hon är tacksam för det hon har och livet. Naturligtvis händer små mirakler kring henne hela tiden! Och hon har ständigt mer att vara tacksam över:-)

Nästa vecka åker jag ner till mitt ställe i Bulgarien igen. DET är verkligen något jag är tacksam över att jag har! Och jag har skapat det själv. Jag är delaktig i allt som händer mej. Det är väl en tanke att ta till sej?

Mitt projekt med mej själv -Från Tant till Tigrinna- fortsätter! Det går dessutom bra! Allt tar sin tid, men jag har bestämt mej att ha kul under tiden. Inga jobbiga ”måsten”, utan små beslut som får stora följder i slutändan. Det har framförallt med att ”tanka” mej själv med bra kost och bra tankar. Sådant som är bra för mej. Vi är alla olika.

Nu ska jag ut en stund i fågelkvittret och solskenet. Andas och gå sakta för att ta in allt!

Ha det skönt du också!
Jag öppnade mitt sovrumsfönster…..


Ursäkta röran…!

Antar att du också försökt dej på att vårstäda? Jag förstår inte hur jag kan stöka till så mycket!! Nu har jag börjat med att lägga ner vintersaker/kläder/skor i inköpta kassar som ska ner till källaren, samtidigt som jag har tagit upp kassar med det som behövs för sommaren. Ojojoj…va mycket ”saker” jag har! Så samtidigt har jag lagt ner kläder i en kasse som ska ges bort…det blev flera kassar. Och källaren är full. Mest för att det är oordning där. Jag behöver alltså ta ut allt, organisera o bestämma vad som ska tillbaka in. Jag gjorde det för några år sen, men så slänger man ner nå’t lite snabbt för att man har bråttom…o plötsligt är det en skämmig hög. Hmmm… Hur mycket tid ska jag lägga ner på detta? Det måste göras! Jag ska göra en plan, en strategi, och sen sätta igång….

Sen är det ju alla fönster som ska tvättas. Och altanen skrubbas, oljas o möbleras. Städa städa…Jag blir trött bara jag tänker på det, så jag sätter mej ner o tar en kopp kaffe. Två koppar kaffe. Nu så…tittar jag på allt. Blicken går förbi allt stök och söker sej till himlen utanför. Idag är den blå och solig. Vattnet ligger lugnt och endel båtar har lagts ut. Det är så vackert och ordnat.
Jag bestämmer mej för att ta lite i taget. Varje dag göra nå’t, så blir det säkert bra. Imorgon flyger jag till Bulgarien, till mitt ställe där, för att kolla upp allt o betala det som behövs. Jag ska vara där två veckor så jag hinner med att göra allt jag vill! Älskar det!
Sen när jag kommer hem har jag mycket jobb. Har bjudit hem vänner på middag. När ska jag hinna med röran? Puh…
Efter andra koppen kaffe, har jag lagt upp följande strategi:
* Lista allt som behövs göras
* Bredvid en kolumn m ca tid hur lång tid det tar – dagar alt. timmar.
* Har sen skrivit ner i kalendern dag o hur länge jag ska göra saker o ting.
* Aldrig mer än 3 tim per dag.
* Jag ger mej själv lediga dagar.

Sådärja! Nu blev det hanterligt! Börjar redan idag:-) Nu. Men först ska jag ta en påtår….

Vi gjorde det!

Efter en lång tid och många tankar, omskrivningar och funderingar, så hade vi äntligen smygpremiär på ”Stolt Stark o Skrynklig” på Casa Grande i Nerja. Vilken kväll det blev!
Som vanligt när man har repat, skrivit om, och pratat om allt, så är man inte säker på hur slutresultatet har blivit. Är detta kul? Ska vi ha med den där texten eller den sången?
Vi körde!
Publiken var fantastisk och vi fick stående ovationer! Tänk vilken katharsis! Helt slut efteråt. Men det blev champagne och efterfest hemma hos Anita och Christer…som Christer hade ordnat.
Dagarna efter frågade folk därnere om vi skulle köra en föreställning till, dom hade inte fått biljetter och ville se. Vilken härlig känsla, för oss! Kanske kör vi två föreställningar nästa vår. Joo, så länge får alla vänta därnere. Däremot dyker vi säkert upp på platser i Sverige.

Efter denna härliga kväll så fick jag några extradagar i solen för återhämtning och prat om hur vi ska gå vidare.
Nu är jag hemma på Värmdö. Har börjat på en ny bok. Älskar att skriva och hoppas att kunna förlägga en bok framöver.
Till påsk åker jag iväg till mitt paradis – Bulgarien och Sunny Beach. Mamma följer med och även min bror Charles med lille Maxmilian 4 år. Va kul vi ska ha! Jag stannar denna gång endast två veckor, men åker tillbaka redan i juni.

Att ha sköna dagar att se fram emot, är en härlig känsla och jag känner så’n tacksamhet över att ha ett boende på en plats som jag älskar. Detta är mitt 13e år där! Ni som följer mej på Instagram har säkert sett alla foton jag lägger ut.

Nu ska jag ta en promenad med Mango ut i det vackra vårvädret här. För även härhemma har jag ett fantastiskt hem. Lycka!

En lördag med mamma

Jag är i en s k premiärvecka, vilket innebär att jag går in i en slags kokong, en bubbla där det snurrar med tankar och plötsliga ångestkänslor där jag undrar vad jag sysslar med! Jag brukar hålla mej för mej själv, eftersom människor kan tro att man är en smula tokig.
Men så bestämde jag mej plötsligt i fredags mitt på da’n, när jag pratade med mamma, att jag skulle hälsa på henne på lördag eftermiddag o kväll.
Igår, lördag, fixade jag mat som jag tog med mej, och satte mej i bilen och åkte en timme bort.
Vi har inte setts på några veckor, mamma o jag. Hon har varit lite förkyld, men sa att hon var bättre. När jag kom dit såg jag på henne att hon var…trött. Lågenergi. Hon stöttade sej mot köksbordet och rörde sej sakta. När jag sa vad jag såg o kände så erkände hon att kroppen värkte och artrosen gjorde sej påmind. Vi satte oss i vardagsrummet och småpratade om ditt o datt. Hon längtar till sitt hus i Bulgarien och jag påminde att det är bara en månad kvar. Mamma ska vara där mer än jag, men till påsk åker vi ner och en av mina bröder, Charles, hälsar också på med sin son Maxmilian. Mamma skiner upp. Jag häller upp ett glas vin och vi pratar vidare. Hon blir mer avslappnad av tankar på det vi har framför oss. Ute blåser det och småsnöar. Slask. Grått.
Jag säger att hon ska följa med och sätta sej vid matbordet medan jag gör iordning maten. Som vanligt hittar jag inte saker så hon agerar min assisten. Jag har satt på Bob Marley på spotify, så vi smådansar lite också. Mamma ler. Vi går återigen igenom anvisningarna till hennes bluetooth-högtalare som hon fått av mej.
– Jaa just det ja, säger mamma när hon förstår.

Vi äter och dricker lite mer vin. Mamma njuter och jag likaså. Vi pratar om hur det är med alla i familjen och mamma vill att alla ska ha det bra, må bra och att allt ordnar sej för alla. Jag känner kärlek i bröstet. Vi har rest så mycket tillsammans, vi har pratat om allt och vi har skrattat o gråtit tillsammans. Hon känner mej, och jag känner henne.
Efter maten bestämmer jag att vi ska spela poängpoker o tokdansa. Det är en speciell ”lek” vi har. Eftersom mamma har ont i leder o kropp så tyckte jag att poker o dans skulle passa. I princip går det ut på att den som får flest poäng i varje hand, måste upp på golvet o dansa. Tokdansa kallar vi det, för man ska röra sej så mycket som möjligt, som man känner.
Mamma skrattar och jag ser att hon mår bra. Jag säger det. Och det är då hon liksom ”försäger” sej lite.
– Jaa, jag är inte ensam nu.
Ett sting i bröstet känner jag. Hon säger aldrig det annars. Jag har aldrig riktigt förstått att hon känner sej ensam, ibland.
Jag känner tacksamhet att jag har min mamma. Jag märker att hon har kommit i Glömåldern och det är ok. Jag visar också styrketräningsövningar för henne, så att hon ska ligga före ischias och annat elände. Hon lovar att göra det.

Jag sov över och vi la oss mätta och belåtna redan halv elva. Jag vaknade 6.30 och mamma undrade om jag ville ha kaffe. Hon visste att jag måste hem o fortsätta att repa. På tisdag flyger jag till Malaga för att sen ha show på Casa Grande i Nerja med Anita Strandell o Anders Berglund. ”Stolt, Stark och Skrynklig”.
Jag kramar mamma och ger henne en puss. Hon står o vinkar på altanen när jag kör.
I bilradion hem lyssnar jag på en intervju med känd person. Hon säger bl a att hon ångrar att hon inte hann ta farväl av sin mor. Jobbet hade i stunden varit viktigare, så när hon äntligen åkte iväg så hann hennes mor lämna jordelivet.
Det är det där med alla stunder i livet. Alla stunder som Är livet. Dom små val varje dag som visar sej i slutet vara livsviktiga.
Den där lilla gesten att skriva ett sms och önska någon du tycker om att ha en bra dag. Det tar inte många sekunder. Alla gånger som det som syns viktigt då, får stå i vägen för det som egentligen är viktigt. Jag tror ingen ligger på sin dödsbädd och tänker ”Jag borde ha jobbat mer…jag borde ha varit mer upptagen, stressat mer…”.
Jag hade många tankar där i timmen hem. Glad att jag varje dag pratar i telefon med min mamma, att jag brukar skriva ett litet ”gomorron-meddelande” till henne och att vi fortsätter att resa tillsammans.
Och jag är framförallt glad att jag valde att hälsa på henne igår, lördag, och prata dansa äta dricka o skratta! Kärlek.
Tack.