Dröm stort! Det brukar vara mitt livstips, framförallt till dom yngre som ska ut i verkligheten och ”bli något”! Ändå blir jag en smula modfälld när femtonåringar kommer fram och frågar  ”hur blir man kändis”? Som om det vore ett yrke. När jag berättar att det tar fyra år på Teaterhögskolan för att bli skådespelare och att man då oftast har gått på en förberedande skola, och sen ska försöka skaffa jobb och kanske kanske får filmroller eller tv-roller som gör en till s k ”kändis”. Det låter alldeles för jobbigt och på tok för lång tid för en rastlös femtonåring att ta in. Helst vill man bli upptäckt nästa vecka, få ”typ mycke’ pengar” och leva lycklig.

Ändå håller jag fast vid min devis: Dröm stort! Jag gjorde det, och ändå blev livet mycket mer och mycket bättre än vad jag kunde ana. Kanske för att min femtonåriga hjärna och erfarenhet begränsade mig. För så är det ju! Jag fortsätter att drömma stort, och har under årens lopp lärt mig mitt sinnes strategier och att utnyttja mina talanger och färdigheter på bästa sätt. En ung kvinna i släkten har dom senaste åren meddelat att hon ska resa jorden runt, simma med hajar i Sydafrika och bli ridande polis och lite annat smått o gott. Inget har blivit av. Visst kan man säga att hon drömmer stort, så varför blir det inget av hennes drömmar? Jag tror helt enkelt att vi måste skilja på Drömmar och Önskningar. Ni vet den där önskelistan man hade som barn inför julen. Vissa önskningar slog in och andra fick man stryka. I Önskningarnas Värld så lägger vi hoppet på andra människor, på vår omgivning, att dom ska slå in. Men i Drömmarnas Värld, där är det vi själva som regerar! Detta innebär ju då att det är mitt ansvar att se till att drömmen närs, att den får plats och framförallt att ta små steg mot drömmens förverkligande. Jag har alltid gillat idén om att jag till största delen är delaktig i mitt liv. Att ingen annan än jag kan leva mitt liv. Att bli specialist på sitt liv!

Jag sitter och när nya drömmar för kommande år och vissa drömmar släpper jag taget om eftersom jag på vägen upptäckt att dom kanske var just önskningar eller små drömmar på irrvägar.

Drömmar kräver sin plats, och drömmarna letar nya vägar. Återigen är det förändringens dilemma som skrämmer oss. Men jag tror fullt och fast på att ingen dröm kan nås om du inte släpper taget om något annat! Vill du ha en flygel i vardagsrummet, kanske du måste slänga ut andra möbler! Ge plats.

” Javisst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka” Karin Boyes fantastiska rader som säger allt!

Dröm stort! Även om det gör ont….

Comments are closed.