Archive for oktober, 2011

Jag har gått några terminer på Nationalmuseums konstkurser på Ateljén. Nej, jag ska inte bli konstnär, utan det handlar mer om en ventil i min vilja och längtan till kreativitet. Skriver gör jag ju jämt…även om jag nu försöker mig på en roman, och det känns ibland väldigt pretto. Nåväl, jag tycker iallafall att man kan försöka. Alla har vi nå’t! Joodå! Varför jag lägger upp foton på min skulptur t ex, är just detta att jag hade ingen aaaning om att jag tyckte om att skulptera! Jag har aldrig tidigare försökt! Men när jag satte igång, så visade det sig att jag älskar det! Lerans kraft!

Min syster är en s k pysslig person, och hon har ett gudomligt tålamod att tråckla ihop nå’t och vips är det en brosch! Eller så gör hon fantastiska kreationer med stenar, vass o annat hon hittat på en promenad. För ett år sen började hon att måla -”bara för att”- och oj vilken talang hon visade sig vara!

Jag antar att min tes som jag försöker driva, är att Om Du tänkt på att måla, skriva, spela teater, sjunga, göra smycken etc osv -FÖRSÖK! Gör ett försök! Du kanske har inneboende talanger som du inte visste om! Och tänk på en sak: Öva! Som skådespelare så vet jag ju att jag måste repetera repetera för att nå fram till önskat mål. Min konstlärare sa första terminen när vi skulle lära oss ”linjen”, att vi skulle öva öva varje dag. En kul uppgift var att teckna sig själv varje dag i 30 dagar! Det ska jag göra igen…kul uppgift! Likaså med skrivandet…läs läs o skriv skriv.

För, kreativitet är motsatsen till destruktivitet…eller? Och kreativitet kan vi utöva på alla plan. Jag har också ett utmärkt ”hur jag utvecklar mig själv” -verktyg, där du måste vara sann och kreativ!

Ta ett papper och skriv: 1) Vad är problemet? 2) Varför är det på det här sättet? 3) Vad kan jag göra åt det?

Det låter enkelt va? Men om du inte bara tittar o tänker, utan skriver ner alla dina tankar. Första punkten är lätt. Andra kanske tar ett tag, skriv skriv. Tredje punkten kan smärta. Oftast. Om du varit sann mot dig själv.

Kreativiteten – din vän i livet;-)

Plötsligt slog den ner i min kropp! Flunsan. Ni vet den där tröttheten som sköljer över en, feberfrossan kommer och kroppen värker. Sen kommer hostan. Den hänger kvar som om den vill bli bästis med mig…

Jag lyckades med tre föreställningar i det skicket, men nu så….helgens föreställningar spelas med inhopp! Och vilken tur att det fungerade! Nu kan jag ligga härhemma i lugn o ro och vara sjuk! Som den moderna sjuka människa jag är, så ligger jag till sängs med dator, iPhone och TV. Nej nej jag vill inte ha kommentarer på det;-) Men det är såå trååååkigt att va’ sjuk! Det bästa är att jag får när som helst knoppa in! Plötsligt har jag sovit en timme…och vaknar upp av hostan. Skön timme iallafall!

Fått doxyferm, som börjar verka. Sen ska jag alltså börja stärka mig så smått! En hel kall vinter ligger framför mig! Så träning ligger på schemat och så är det dom där extrakilona, som likt hostan vill bli min vän för livet…verkar det som. Men jag vill inte! Vet ni….jag har fått ”gummfläsk”! Huuu, det är inte kul. Mitt inre o mitt yttre stämmer inte!!

Nånting måste göras! Jag vill bli stark o vacker…o lycklig! Inge’ mer sorg nu…. toi toi.

Okej, det är ganska vackert vissa dagar när solen skiner, guldlöven ligger i drivor och ingen vind…men det är det där mörkret som smyger på. Jag bävar alltid för november. Den grå månaden. Det är som om mitt eget inre mörker pockar på och deppigheten står på pass att ta över varje liten sekund av skörhet. Det kan bli lätt att hamna på soffan.

Mörkrets igenkännande blir större med åren, och jag försöker alltid lura den på olika sätt. Just nu har jag vidtagit vissa åtgärder att låta ljuset, livet o äventyret ta över! Arbeta är ett bra sätt! Jag älskar mitt jobb! Och resa! Så när Tiggarens Opera spelar sista föreställningen 12/11 så packar jag mina väskor och drar iväg till mitt hus i Bulgarien. Nu är turistsäsongen över, lugnet råder och människorna jag möter är dom som bor där. Jag ska träffa mina vänner i Medovo, besöka vingården. Åka till Burgas och ströva omkring, och helt klart handla på marknaden! Läsa, skriva, promenera längs havet och…bara vara.

Dessutom har jag bestämt att fira jul därnere. Och nyår i Budapest…har bokat in mig på 5-stjärnigt hotell med spa. Förra året visste jag att det var Selmas o min sista jul tillsammans, och sista nyåret. Jag avbokade allt för att få vara bara med Selma. I år kommer detta att kännas. Därför åker jag bort. Jag kan inte vara med människor i par då.. ensamheten blir tydligare, än när jag är med mig själv.

Jag affirmerar att spännande människor korsar min väg, och vem vet – detta nyår kanske blir mitt bästa! Bäst är iallafall att aktivera sig, inte sitta och vänta på livet. Som sagt…det är ju det som pågår just nu.

Maknaden i Burgas:

I

Idag, efter veckor av tragglande, ångest, sångövningar, textläsning, ont i kroppen, stämbandsbesvär…o annat, så är det dags!! Gårdagens genrep gick som det skulle o mamma är här…min premiärmaskot, som också får ge sin dom. Igår var hon lyrisk över föreställningen!

Jodå, förutom all oro, ångest etc, så har vi också haft det väääldigt kul! Jag är såå imponerad av Säffle Operan! All kreativitet, hur alla ställer upp och liksom en myrstack denna vecka där det ser ut som ett kaos, verkar alla veta vad dom ska göra! Det sys o tråcklas i sista stund, nån kommer med nybakta bullar, programbladet kollas, det hamras o spikas… tystnar en stund när arbetet på scenen börjar.

Ikväll är det dags att knyta ihop säcken. Igår fick vi tummen upp från genreps-publiken. Nu är det dags!

Välkomna att se Tiggarens Opera på Säffle Operan! Vi spelar fram till 12/11!

Jag som bordellmamman Diana Sjana

Foto: Felicia Haldén

Fru Peachum (jag) med damkören

Foto: Felicia Haldén