Våra hundar.

Idag 9:e mars så fyller min hund Selma år. Ja, nu har hon varit död ett antal år, men hon finns ändå starkt hos mej. Ordet död låter så slutgiltigt, så jag säger att hon är i sin hundhimmel. Jag känner fortfarande av henne härhemma, reagerar på ljud och plötsligt utan anledning dyker hon in i min hjärna. Då pratar jag med henne. Ibland på natten tycker jag att hon kliver omkring försiktigt i sängen som hon brukade, för att så småningom lägga sej tillrätta. Selmas o min kärlek var speciell, så därför firar jag henne varje år. Jag kikar på foton o jag minns allt kul vi hade. När hon var med mej i Frankrike, när vi åkte motorcykel, när vi cyklade omkring o Selma satt i cykelkorgen och njöt. Hon var alltid med mej. Hon har turnerat runt i Sverige ett antal gånger och bakom scenen lugnade hon många skådespelare. När hon lämnade jordelivet så fick jag såå många hälsningar från kollegor runt om i landet.

Våra hundar är speciella. Jodå även våra katter. Och hamstrar, papegojor, kaniner, ödlor, sköldpadda osv. Jag har lite svårt att stoppas in i kategorin ”hundmänniska”. Jag är djurmänniska. Älskar djur av alla sorter. När jag var liten och bodde i Liberia, så lyckades jag samla på mej en antilop, uggla, mungo, katt o papegoja. Antilopen köpte jag för 25 cent av en jägare som kom bärandes på den lilla bebisen. Antagligen hade mamman dött. Vi matade Bambi med nappflaska och pappa byggde en inhägnad när Bambi växte och inte kunde vara inomhus längre.

Jag tror att vi blir bättre människor om vi har djur omkring oss. Deras sätt att villkorslöst älska oss. Deras nyfikenhet och även deras sätt att spegla oss som människor.
Att man älskar djur betyder inte att man inte älskar andra människor. Endel verkar tro det. ”Varför lägger du inte tid o pengar på människor som har det svårt då”? Som om det ena utesluter det andra. ”Joo, det gör jag” brukar jag svara, ”Jag har fött upp en familj i västafrika och jag har betalat SOS Barnbyar för 2 ungdomar ända tills dom va 18 år, och jag ger bidrag till Stadsmissionen, Röda Korset, Plan och UNICEF”
Det är som om vi måste vara inom små områden och verka där? Vi kan faktiskt göra mycket på många områden! Och har du inga pengar att ge, så kan du ge av din tid. Hjälpa till med dina talanger. Vi kan mycket mer än vi tror.

Jag är full av beundran för människor som helt utan betalning arbetar inom olika organisationer. En av mina hjältinnor är Mia Mattsson. Hon startade Animals Without Limits och arbetar enträget med att hjälpa, älska djur. Var får hon all styrka ifrån undrar jag ofta? Hennes kärlek till levande varelser har skvätt’ av sej på hennes 2 barn, Olivia och Max, som nu också fulla av kärlek arbetar vidare med sin mamma.

En natt låg jag på vardagsrumsgolvet o grät eftersom Selma var döende på sjukhuset. Av någon anledning sökte jag upp Mias mailadress och skickade iväg ett böligt mail. Hon svarade. Så kärleksfullt som bara hon kan. Framförallt minns jag hennes ord om att våra hundar är vår små Buddhor. Det tröstade mitt värkande bröst och jag somnade där på golvet.

Våra hundar är små Buddhor, men också våra professorer, våra lekkamrater, våra kärlekar. Idag Selma firar matte dej med att skicka all kärlek till den dimension du befinner dej i. Allt är bra älskling och vi kommer att ses igen på ett nytt sätt.

Tiden går fort!

Så sa alltid dom äldre när jag var liten, och nu inser jag att det är sant. Eller är det så att när man har mycket att göra, tänka på och har det roligt, så går tiden fort? Naturligtvis har jag inte roligt jämt, men själva attityden att försöka se det mesta från en positiv sida.
Det har faktiskt varit extra svårt denna vinter. Långa perioder har jag varit deppad och inte riktigt vetat vad jag ska ta mej till. Det är det här med sin trygghets-zon. Jag vill och har försökt ta mej ut på nya äventyr. Jag älskar att lära mej nya saker och det har jag verkligen gjort dom senaste åren!

När jag bestämde mej för en s k ”time-out” från skådespeleriet, så kände jag mej trött o sliten. Jag gjorde annat. Jag har skrivit, regisserat, rest omkring och även utbildat mej till certifierad livscoach. Nu har längtan till skådespeleriet kommit tillbaka! Kruxet är att jag vill ju inte tillbaka till att slita o va trött! Det har tagit tid för mej att inse att det har med mej själv att göra. Hur jag balanserar min kraft och mina energier. Att kunna sätta gränser för mej själv.
Jag blir så lätt inspirerad av allt möjligt och sätter igång olika projekt och sen….ja,sen står jag där trött och vill inte mer.

Nu har mars månad kommit och på nå’t sätt så känns det som om våren är på gång! Jovisst, ute snöar det och är minusgrader idag, men snart så… Om två veckor knappt så åker jag till Nerja i södra Spanien för att hälsa på vänner men framförallt att ha smygpremiär på föreställningen ”Stolt, Stark o Skrynklig”! Spännande, nervöst och otroligt kul!! Det är Anita Strandell, Anders Berglund och jag. Jag stannar i 10 dagar och sen har jag 2 resor till Bulgarien i april/maj och juni!

Tiden går fort och jag försöker att vara i den hela tiden. Känna, skapa, fundera och agera.

Att Förändras

Dom flesta av oss vill förändras och helst till det bättre. Vi glömmer ibland att livet faktiskt hela tiden är i förändring, vare sej vi vill det eller inte. Plötsligt händer det! Bra eller dåligt, glad överraskning eller jobbigt besked. Och frågan är; kan vi göra nå’nting åt detta? Javisst!

Först och främst behöver du veta Vad du vill. Vad är det för förändring du vill ha? Dom flesta vet inte det, eller rättare sagt aldrig riktigt tydliggjort det för sej själva. ”Jag vill bli rik” ”Jag vill ha mycket pengar” ”Jag vill bli lycklig” ” Jag vill ha ett fantastiskt jobb”. Har du svarat på frågan Hur rik du vill bli? Hur mycket pengar behöver du? Vad är det som gör dej lycklig?

Enligt neurovetenskapen så förstår vår hjärna allt mycket snabbare om du skriver ner det du vill ha. Faktiskt 50% snabbare. När du skriver så fokuserar du, och därför är det lättare för din hjärna att förstå din ”order”. När du tänker så följer nästan alltid hundra tankar efter varje liten tanke, och oftast i negativ bemärkelse. Ex. ”Jag skulle så gärna vilja bli kär….men då vet jag ju hur det blir…jag kommer säkert bara gå omkring och undra om det är rätt…och faktiskt så har jag ännu inte mött nån som fungerar med mej…jag tror kanske att det är bäst å va själv, eller…fast…ja jag vet inte” osv osv. Du känner dej förvirrad just för att du Är förvirrad. Dina tankar och känslor hör ihop. Jiddrar du med hjärnan, ditt sinne, så är följden ett kaos känslomässigt.

Gör såhär: Skriv ner vad det är för förändring du vill ha. Låt oss säga att du vill ha mer pengar (vem vill inte det)? ”Jag vill ha mer pengar därför att……” Låt det ta sin tid och skriv så mycket du behöver.  ”Jag behöver….kronor därför att….” Var tydlig och så exakt som möjligt. ”När jag har ….kronor så kommer jag att känna….” Känn sen efter. Hur känns det att ha all dom pengarna. Ta några minuter, blunda och tänk, känn. Känner du några hinder, eller nå’t konstigt, så kanske du har tagit ett för stort steg? Du kanske bad om för mycket pengar, dvs nå’t som du inte tror på själv Just Nu? Det gäller att korrigera sej tills du känner att det är rätt. Tänk en tanke, en önskan – hur känns den?

Ibland vet man inte exakt vad man vill, men isåfall vet du nog vad du inte vill. Börja där! Sen går du till den motsatta känslan av det du Inte vill. Kom ihåg att skriva ner.

Allt detta kan ta sin tid, men det är ju ditt liv det gäller. I början kan det kännas svårt att hålla i taktpinnen, men ju mer du övar desto vanare blir du. Och det är en underbar känsla när du känner att saker kommer till dej som du bett om.

Framförallt är det intressant att börja förstå sej själv Vad det är man drar till sej. Du gör det hela tiden! Och när du blir observant på dina tankar och känslor så utvecklas du enormt!

Kör på!

Att ha ett jobb man inte behöver ta semester ifrån!

Så känner jag nu! Jag arbetar när jag vill och var jag vill. Just nu är jag i Bulgarien, i mitt hus. Förra veckan reste jag runt i landet för att se mej omkring och framförallt försöka hitta ställen där jag kan ha events och kurser. Min vision är att vara på ett vackert ställe där vi kan må bra, äta god vällagad mat, intressanta utflykter och lyssna på föredrag och bli underhållna. Att en vecka på mitt Brain Camp ska förändra dej och att du åker hem med nya idéer om hur du ska leva ditt liv.

Där jag är idag, har inte ”bara hänt”, utan jag har under flera år arbetat medvetet mot mina drömmar. Och fortsätter med det!
Jag insåg bara för några veckor sen detta med att ha ett jobb som jag inte behöver ta semester ifrån. Det var dagar när familj och vänner var här och hälsade på, och dom ville helst spendera dagarna på stranden (naturligtvis) eftersom det var varmt o skönt och dom hade ju semester. Jag upptäckte med mej själv att jag blev en smula rastlös och ville efter några timmar hem och skriva eller läsa eller lyssna på nå’t föredrag på TED Talks t ex. Och det var ju konstigt! Jag hade ju mina närmaste vid min sida och alla hade så roligt. Jag sa inget för jag skämdes lite för mina känslor…eller så var det kanske för att jag inte förstod vad som pågick inom mej – just då. Och förstå mej rätt; jag tyckte verkligen att det var så kul att alla kom ner och hälsade på! Men det var inte förrän alla hade åkt, och jag var ensam och plötsligt kände så’n eufori över att va’ själv och få göra precis det jag ville. Det var då jag började fundera. För givetvis skulle väl mina närmaste tillåta mej att göra precis det jag vill! Ingen tvingade mej till nå’t! Det var jag bara.
Jag insåg att jag är en ”binge-worker” dvs jag gillar att ”små-jobba” mest hela tiden. Oftast vaknar jag väldigt tidigt (åldern?) och börjar meditera. Sen dags för kaffe på altanen innan jag simmar mina längder (här i Bulgarien). Sen börjar jag småjobba. Svarar på mail, ringer samtal och lyssnar på föredrag. Här är jag lite märklig…lyssnar varje dag på c a 3-4 föredrag på youtube, TEDtalks eller från typ Mindvalley, John Assaraf, Bob Proctor som skickar till mej. Och jag mår så bra! Detta att jag gör vad jag vill, när jag vill. Älskar nya kurser. Just nu går jag på en 6-veckors kurs vilket innebär att jag vissa dagar är uppe till 03.00, eftersom den utgår från Chicago och tidskillnaden gör att det blir väldigt sent för mej. Men det gör inget! Jag kan ju bara sova lite längre. Om jag vill. Jag känner mej lyckligt lottad, även om jag vet att det beror på mina egna val och faktiskt modet att våga gå min egen väg. Det har inte alltid varit lätt och vissa dagar kan ängslan komma över mej och oftast är det ekonomi, pengar det handlar om. Ni vet det där ”tänk om….”! Men jag lugnar mej själv med egencoaching och bestämmer mej för att må bra:-)
Funderar du på nå’t nytt? Har du gjort klart för dej själv vad du vill? Börja förändra små saker. Och framförallt – omge dej med människor som stödjer dej och inte bara ifrågasätter dej och är negativa. Tvivlar du på dej själv? Försök att skriva ner vad det handlar om. Ett ex är: Ta 3 papper, skriv som rubrik på 1a ”Vad är problemet”. Håll dej helst till högst 3 punkter i början. På 2a papperet ”Varför är det såhär”? och på det 3e ”Vad kan jag göra åt det”? Om du gör detta noggrant (inte bara tänka! Skriv!) så kommer du till en massa insikter!

Idag är det lördag och jag ska lyssna o se på Neurogym’s Brainathon, från kl. 19 Är du intresserad kan du också kolla! Enklast är nog att gå in på Facebook /Neurogym och anmäla dej. Eller myneurogym.com borde nog också gå.

Önskar dej allt gott!

Carina Lidbom

Nytt år – nya möjligheter!

Ja, så kanske man säger jämt! Vi har en tendens att börja nya saker i början av året, ny månad eller ny vecka! Sällan säger vi; ”på tisdag, då….”

Jag har iallafall börjat på nytt! På många sätt iallafall. Förra året med cancerdiagnos och pappas död, så blev det slitigt på många plan. Jag tycker själv att jag har hanterat det bra! Coachat mej själv faktiskt:-)

Men jag förstod att jag borde lyssna mer på mej själv. Sätta mej själv i första hand och ta reda på vad jag vill just nu. Jag har förstått att när man är för trött och sliten, så är det svårt att känna lust. Svårt att känna vad man vill. Utom att vila förstås. Jag kände i december att ”nu vill jag bara vila, lata mej”.

Jag gav mej själv en månad i södra Spanien nu i januari. Det var skönt att bara vara, som man säger. Men faktiskt så smög lusten på, så jag arbetade faktiskt också. Genomgick en kurs på webben och skrev flera nya föredrag! Det där att själv bestämma sin tid känns underbart! Och det var då lusten kom tillbaka! Jag älskar mitt jobb som Coach och jag är skådespelare också! Just nu i vår så ligger skådespeleriet och väntar eftersom jag har bestäm mej för att resa och jobba samtidigt! Mycket händer, men framförallt så vill jag lyssna på mej själv; vad vill jag, och varför?

Det är ett bra tips! Nu med nytt år och nya möjligheter – vad vill du? Och framförallt varför?

Höst hemma