Det finns alltid måsten man lägger på sig. En kvinna på bussen sa till en vän ”säg inte att du måste, utan att du får”! Bra, tänkte jag, det ska jag göra!
Eftersom värk-i-kroppen och trötthet varit min följeslagare senaste året, så kände jag när turnén var slut att jag måste vila…flåt – får vila! Det känns annorlunda att säga så!
Jag åkte ner till Bulgarien, där jag har hus. Ok, där var jag tvungen att ta tag i små saker inför säsongen…betalningar, inköp, möten osv. Men SEN har jag latat mig! Inte helt lätt. Jag kan känna rastlösheten i kroppen och hjärnans 12-filiga tankar. Men jag utövar meditation och mindfulness. Det hjälper. 12 filer blir till stig och kroppen lugnar sig. Bitvis, stundvis.
Jodå, det har blivit bättre! Svårast har varit att strunta i träning! På nå’t sätt tycker man att när semestern börjar, så får man tid till träning!? Och det känns som ett måste. Men när jag har mått som jag gjort, så har det inte funnits nån ork, och nu när jag Fick Slippa…så mår jag bättre och riktigt längtar till att få börja träna snart!
Imorgon flyger jag ner igen till Burgas. Det blev så. Mamma och två bröder följer med! Annars tänkte jag faktiskt vara hemma på Värmdö i sommar! I mitten av augusti flyger jag ner igen till Burgas för att sätta mig i mitt hus på bergskammen, se ut över Svarta Havet, ta ett djupt andetag…och sen skriva min roman! I fyra veckor ska jag vara där. Deadline i slutet av september.
Jag får det!

En gränd i Nessebar

Comments are closed.