Archive for september, 2011

Denna vecka har jag fått såå många fina mail och brev! Tack alla för era tankar o fina ord! Jag förstår att det finns många djurägare ute i landet som går och sörjer, funderar och stänger in sin saknad. Just detta att det ”bara är ett djur”. Jodå, det finns dom som kommer fram o säger ” synd om din vovve, men det är ju bara en hund”. No comments….

Just nu är jag mitt uppe i repetitioner och har kommit till stadiet där jag känner mig värdelös och obegåvad. Vet att det kommer, men ändå blir jag lika nedslagen varje gång. Det är bara att arbeta på, öva teknik, texter..öva öva öva. Som tur är så är ensemblen, kamraterna underbara (och duktiga!) och jag känner att det kan bli en fantastisk föreställning!

Igårkväll följde jag med Susanne Andersson(gör allt på SäffleOperan) till hennes ”andra jobb” – hon hjälper till på katthemmet Kattlyckan! Åhh så mysiga katter! Jag fick tid att gosa, klia o leka med dom! Tack! Ulrika, som driver katthemmet, kom med en ny liten katthona, Fia, som lite förvirrat undrade vart hon tagit vägen, och säkert lite förvånad att hon kom till ett så fint hem! Ulrika…o ni andra – vilka hjältinnor!

Tara ville fixa sej innan vår fotosession…

”Va?? Tog du redan”??

Tom. Gosigaste killen! Åhh va’ han pussade mej, stoppade in huv’et i koftan o rullade runt!

Tom vill man bara ta hem…direkt! Och Ninni..o Sotis…o Sessan..o..näää kan ju inte! Nån?

gå in på denna länk: http://www.djurskyddet.se/saffleamal/verksamhet-djurhemmet

Vad är det som händer? Är det något i luften? Höstens ankomst? Jag är sååå trött! Fast det kan ju bero på rivstarten förra veckan. Från härlig ledighet till att åka 80 mil i veckan, sova dåligt, lära sig långa textmassor, sånger med märkliga melodier för min hjärna(!) att ta in. Springa omkring på scenen och göra saker om o om igen. Kanske är det det…

Klart att tankar som ”börjar jag bli gamma?l” dyker upp. Och annat inom temat Meningen Med Livet. Faktum är att senaste året…kanske längre, har jag funderat på vad jag vill bli när jag blir stor. Det är nånting som pockar på, som jag ännu inte släppt fram. Vägskäl heter det ibland…men jag undrar om jag inte bara kan bredda min egen väg..än att ta en annan?

I samtal med mig själv har jag givit mig löftet att i höst ge mig ett svar! Efter premiär, när allt lugnat ner sig lite.

Från en av mina klostervistelser i Italien