Dagarna går…

Kan fortfarande inte förstå att Selma är borta! Att jag aldrig mer kommer att få se henne! Jag erkänner att jag pratar med henne dagligen härhemma. Men timmarna efter hennes död då gråten, sorgen, saknaden hade gett mig en fruktansvärd huvudvärk och jag låg på soffan o försökte lugna mig, meditera, så tyckte jag inte att jag “kände henne”, att hon var här hos mig. Plötsligt fick jag för mig att eftersom allt gick så fort, så kanske Selma inte förstod att hon var död?? Ju mer jag tänkte på det, så kände jag: Jag måste hämta hem Selmas själ! Så jag satte mig i bilen…hämtade upp mamma på vägen (som inte ville att jag skulle vara ensam) och körde till Nacka Djurklinik. Fick tag i en veterinär o förklarade snabbt allt för henne o att jag var där för att hämta Selmas själ. “Javisst”, sa hon som om det var det självklaraste i världen, och visade mig till rummet där jag lämnat Selma. Jag öppnade dörren och började prata med Selma som jag alltid gjorde. Tänkte att hon säkert suttit o väntat på mig…lydig som hon alltid varit. Jag gick mot utgången, pratandes med henne att nu skulle vi åka hem…osv. En dam med hund stod i receptionen…och tittade förvånat. Innan jag gick ut med Selma, tittade jag upp på damen o hunden som storögt följde mina förehavanden. Väl hemma med Selmas själ, tänkte jag på damen med hunden…när hon kom hem till sin man. “Jo, du vet den där skådespelerskan…hon har en låtsashund! Och vet du, hon går t o m till veterinären med den”!

Jag var orolig förra helgen om jag skulle klara av veckans tv-inspelningar, men det har gått bra! Skönt att få skingra tankarna och vi har dessutom haft roligt! Måndag till torsdag umgicks jag med dessa härliga människor:

Tobias darlingen! Va’ du är underbar!

Sanna och Stefan… va’ vi har pratat! Ätit! Druckit!  Skrattat!

Sen på fredagsmorgonen kom Anders och hämtade mig för att åka till Göteborg och gå på STCC City Race, där hans företag Klarsynt sponsrar en bil/förare i Carrera Cup. Anders hade ringt mig tidigare i veckan o tyckt att jag skulle hänga med! Att inte sitta hemma o sakna Selma…

Det var riktigt kul att stå med en massa grabbar i Porche-tält o dricka skumpa, fråga om hjulhuset, kardanaxeln o sånt… Sen satt jag spänd på läktaren när dom gasade för fullt. Ojojoj….

Jag har blivit bjuden på middagar och druckit en massa Chablis.

En av Porche-bilarna

David von Schinkel, Team Tidö. Tack för god middag på Familjen!

Idag söndag f.m, bilade vi iväg hemåt via Grimmestorp Herrgård i Härja o åt lunch! Hann träffa Calle, Lasse och Alloh! Hem kom jag strax efter åtta. Trött. Glad över min vecka. Tack Anders! Tack alla!

One Response to “Dagarna går…”

  • Agneta:

    Blev så berörd när du berättade om Selma i programmet.
    När du sen berättade om episoden på kliniken,skrattade jag lika mycket som Tobias.
    Du är för skön.

    Selma har det bra springer runt i gröngräset, i hundhimlen med alla andra vovvar som har lämnat oss.

    Pssss.Jag är osså 54 år o inga barn,bara mjuka barn,mina hårbollar.