Archive for juni, 2011

Kan fortfarande inte förstå att Selma är borta! Att jag aldrig mer kommer att få se henne! Jag erkänner att jag pratar med henne dagligen härhemma. Men timmarna efter hennes död då gråten, sorgen, saknaden hade gett mig en fruktansvärd huvudvärk och jag låg på soffan o försökte lugna mig, meditera, så tyckte jag inte att jag ”kände henne”, att hon var här hos mig. Plötsligt fick jag för mig att eftersom allt gick så fort, så kanske Selma inte förstod att hon var död?? Ju mer jag tänkte på det, så kände jag: Jag måste hämta hem Selmas själ! Så jag satte mig i bilen…hämtade upp mamma på vägen (som inte ville att jag skulle vara ensam) och körde till Nacka Djurklinik. Fick tag i en veterinär o förklarade snabbt allt för henne o att jag var där för att hämta Selmas själ. ”Javisst”, sa hon som om det var det självklaraste i världen, och visade mig till rummet där jag lämnat Selma. Jag öppnade dörren och började prata med Selma som jag alltid gjorde. Tänkte att hon säkert suttit o väntat på mig…lydig som hon alltid varit. Jag gick mot utgången, pratandes med henne att nu skulle vi åka hem…osv. En dam med hund stod i receptionen…och tittade förvånat. Innan jag gick ut med Selma, tittade jag upp på damen o hunden som storögt följde mina förehavanden. Väl hemma med Selmas själ, tänkte jag på damen med hunden…när hon kom hem till sin man. ”Jo, du vet den där skådespelerskan…hon har en låtsashund! Och vet du, hon går t o m till veterinären med den”!

Jag var orolig förra helgen om jag skulle klara av veckans tv-inspelningar, men det har gått bra! Skönt att få skingra tankarna och vi har dessutom haft roligt! Måndag till torsdag umgicks jag med dessa härliga människor:

Tobias darlingen! Va’ du är underbar!

Sanna och Stefan… va’ vi har pratat! Ätit! Druckit!  Skrattat!

Sen på fredagsmorgonen kom Anders och hämtade mig för att åka till Göteborg och gå på STCC City Race, där hans företag Klarsynt sponsrar en bil/förare i Carrera Cup. Anders hade ringt mig tidigare i veckan o tyckt att jag skulle hänga med! Att inte sitta hemma o sakna Selma…

Det var riktigt kul att stå med en massa grabbar i Porche-tält o dricka skumpa, fråga om hjulhuset, kardanaxeln o sånt… Sen satt jag spänd på läktaren när dom gasade för fullt. Ojojoj….

Jag har blivit bjuden på middagar och druckit en massa Chablis.

En av Porche-bilarna

David von Schinkel, Team Tidö. Tack för god middag på Familjen!

Idag söndag f.m, bilade vi iväg hemåt via Grimmestorp Herrgård i Härja o åt lunch! Hann träffa Calle, Lasse och Alloh! Hem kom jag strax efter åtta. Trött. Glad över min vecka. Tack Anders! Tack alla!

Imorse lämnade Selma jordelivet. Hon blev akut sämre inatt så vi åkte in till Nacka Djurklinik imorse. Selma dog i min famn kl.09.05, idag 9/6 2011. Hon blev 11 år och 3 månader.

Att ta detta beslut var hemskt! Men hon kunde knappt andas, hon led och smärtan kändes in i min kropp.

Det har bara gått en dryg timme…jag känner mig så ledsen. Det värker i bröstkorgen o tårarna rinner. Nu kommer tid av tomhet o saknad.

Tack för alla år min lilla älskling, du har varit mitt allt. Min tröst, min följeslagare, min glädje. Kärlek.

Lilla tjejen för några år sen-

Kommit hem. Det känns skönt på ett sätt. Jag har ju längtat såå mycket efter Selma! Sen i december när hon blev sjuk, så har vi knappt varit ifrån varann. Men igår när jag kom upptäckte jag att hon är sämre. Samma symptom som innan när vi åkte in akut och hon hamnade på intensiven, och jag åkte hem med bara kopplet i handen…

Veterinären har sagt att dom inte kan hålla på att tömma henne (hon hade drygt 2dl vätska i hjärtsäcken o mer i lungsäcken). Då tömdes hon 3ggr, sista gången under narkos där dom också upptäckte tumörerna i hennes hjärta, vid aortan. Och jag har fått rådet att inte låta henne lida.

Så nu snurrar tankarna, känslorna virvlar och magen knyter sig. Jag inser att om hon blir sämre och andningen försämras…så måste jag låta henne bli fri.

Hon har gett mig sex månader att vänja mig vid tanken. Men hoppet överger mig inte. Lovar att inte vara egoistisk, utan tänka på hennes bästa. Och innerst inne så tror jag ju på att döden bara är en transformation till ett annat varande, att hon ändå kommer att finnas.

Nu sitter jag hos henne med kärleksfulla tankar och försök till healing. Hon ser på mig med trötta ögon. Kärlek.

Jag trivs. Dagarna går fort. Träffar så många trevliga människor. Sitter i solen. Äter fantastiskt gott. Vin, jadå.

Läser. Skriver. Allt borde vara bra….bara om en liten varelse fanns här. Selma. Det är nästan löjligt hur mycket jag saknar henne!