Archive for mars, 2011

Hotellet ligger högst upp i Tällberg, på Vår Herres Gattu! Bara det! Om du åker igenom Tällberg, så missar du Långbers. Man måste helt enkelt ta sig hela vägen upp. Men det är det värt! Vilken utsikt! Och hotellet är ljust, vackert, nyrenoverat! Ok…nu måste jag erkänna att hittills är detta bästa stället under turnén! Jag stortrivdes och hade velat stanna kvar några extradagar för att bara vila och vara. Ägarna, Mikael och Johan tyckte att jag kunde komma tillbaka…så det ska jag göra!

Selma o jag fick bo i Lisstugan nr.458. Såå fint!

”Arbetsrum” i Lisstugan..

…och ”storstuga” med öppen spis hade jag! Klar wow-faktor!

Vacker utsikt över Tällberg och Siljan!

Selma trivdes också på Villa Långbers!

Förutom att hon fick vara med överallt, så fick hon överrasknings-godis också!

Det är trevligt att upptäcka nya restauranter! Igår hade jag en date med Anders och han hade valt Legend, som ligger i korsningen Drottninggatan/Tegnérgatan. En liten mysig krog som ”nischat” sig fint! Fransk! Importerar egen champagne och även vin. Ägarna är paret Frida och Ali, som hälsar gästerna välkomna. Jag hann knappt sätta mig förrän jag hade ett glas Collon Champagne i handen! Tittar man på menyn, förstår man att här gillar dom mat! God, vällagad och kreativt tänkande. Jag tänker inte ge mig in på alla finesser som kocken stod för…men vad sägs om halstrad pilgrimsmussla till förrätt (med en massa gott till) och hälleflundra med champagnerisotto som varmrätt! Stället har en utmärkt sommelier, Anna-Karin, som valde vin till alla rätter.

Jag antar att dom inte behöver så mycket reklam…folk droppade in hela tiden. Men jag kan verkligen rekommendera detta ställe! Hög mysfaktor, trevlig personal och god mat! Tummen upp! Vi ses på Legend!

Baren ser inbjudande ut, eller hur?

Gottigottgott…

Både Selma och jag var väääldigt trötta när vi kom hem igår e.m från helgens föreställningar. Visst, Tällberg är trevligt och publiken fantastisk…men nu känns alla mil i kroppen. Turné kanske inte är något för mig? I långa loppet iallafall. Bäst är det om man åker bara till EN plats och spelar där hela perioden. Att åka 34 mil och sen spela, tar på krafterna. Nåväl, jag ska inte klaga alltför mycket…det finns två gentlemen i ensemblen som gärna hämtar mig när vi ska åka iväg: Tack Göran Gillinger och Lasse Brandeby! I owe you big time!

Selma tycker också om att få vara med (tror jag), hon är såå duktig, som vanligt. Denna vecka bodde vi på Gyllene Hornet. Rummet var sådär, men väldigt trevlig personal och alla gick väl upp några kilo efter allt ätande! Jättegod mat!

Som vanligt tog jag några foton…ni som inte varit i Tällberg – varsågoda!

Utsikt från hotellfönstret (nr 257)

Fullmåne över Gyllene Hornet!

Selma o jag på promenad.

Typiskt Tällberg….

…som Brandeby säger ”hela byn är en enda stor majstång”!

Vilken fantastisk publik vi hade på Åland! Alla tre föreställningarna var fullsatta och publiken var med från första stund! Dessutom bodde vi bra på Hotell Arkipelag…eller Arken som dom sa. Från hotellet halkade man omkring lite över gatan för att komma till teatern…Alandica. Ove tog hand om oss…och gödde oss! Vi bjöds på lunch, middag o nattamat!

Och det är ju så – när man är på turné, så bor man på alla möjliga ställen, städer, hotell…men minns bara endel. Dom som sticker ut s a s. Och jag kan nog tala för hela ensemblen att vi trivdes på Åland! Jag åker gärna tillbaka igen och jobbar! Ja, jag åker gärna tillbaka rent privat också!

Igårkväll kom jag hem. Idag har jag haft lite att göra…varit fram o tillbaka till Uppsala t ex. Nu är det kväll o tröttheten sköljer över mig. Selma o jag ska myysa o ta det lugnt.

Imorgon blir det gymet!

Vykortsväder hela helgen! Tog detta fr hotellrummet. Kan tänka mig hur vackert det är på sommaren med denna vy över vattnet!

Jag blir alltid glad när jag får stort dubbelrum. Då kan jag jobba utan klaustrofeelings. Badrummet hade både dusch och badkar..joo, sånt är ovanligt.

Lasse Eriksson.

Du bara försvann. Ingen hann säga hejdå. Säkert ett skönt sätt att dö på, men mina tankar går till Kristina. Chocken måste vara oerhörd!

Jag talade nyligen med en vän vars man dog i cancer. Hon sa att det kändes okej på slutet eftersom dom pratat igenom allt, att hon följt honom till dödsögonblicket.

När man dör som du gjorde Lasse, så är det inte bara sorgen…utan också chocken. Lasse, det här var inte kul! Men hör av dig! Och vi ses sen…nån gång.

Alla som läser detta – skänk tankar av kärlek och värme till Kristina, hans livskamrat.