Archive for januari, 2011

När det nya året har trätt in, så diskuteras det lite här o där i media om vad året har i sitt sköte,vad kommer vi att göra o vad nytt kommer att hända osv. Jag funderade lite, och kom osökt att tänka på Effektivitet. Det har ju faktiskt gått så långt nu att vi betalar för att göra andras jobb. Ta t ex när det gäller att resa (vilket jag gör ofta), så har jag dom senaste åren bokat o betalt online, dvs helt själv. Ingen trevlig pratstund i telefon eller över disk om huruvida hotellet är bra eller så. Men senaste året har flygbolagen tagit ännu ett steg – på flygplatsen så checkar man in själv, snor om bagagebandet på väskan, får boardingkortet av automaten och sen får man ändå ödmjukt stå i kö för att få överlämna väskan på bagagebandet. Effektivt? Nja, jag vet inte… Det bör nog vara en lucka vid automaten som slukar väskan också så man slipper kön!

Många affärer nu har obemannade kassor så vi kunder kan via streckkoder ”ta betalt”, packa kassen och betala helt själva! Men många fattar inte hur man ska göra och det blir fel, köer uppstår och personal kommer för att hjälpa. Effektivt…nja jag vet inte?

Bankerna försöker på alla sätt o vis få oss att själva göra jobbet. Posten…ja, posten har effektiviserat bort sig själv!

Och för att kunna vara effektiva, så uppstår företag som vill hjälpa oss att spara tid. Du behöver t ex inte laga mat, utan kan beställa hem matkasse. En ny variant på hempizza?! Tiden, tiden, tiden rinner iväg och vi måste hinna, hinna allt!! Jag läste om att i Japan får folk tråkigt i tunnelbanan dom minuter det tar att åka, så det finns speciella spel på mobiler, nätet, som uppkommit för att distrahera tråkigheten.

Och själv har jag flyttat min blogg från en bloggsite hit till hemsidan ”så slipper jag gå in på en ny site o öppna osv”… Jag tjänar säkert två minuter på det!

Framöver tror jag högsta lyxen kommer att vara just Tråkighet. Att sitta o ha tråkigt. Inte ha nå’t att göra! Gå i naturen, sakta utan att förbränna kalorier, bara gå. Kanske uppkommer TråkCenter runtom i landet!? ”Lär Dig ha Tråkigt hos oss”! ”Här är det Grått och Trist”!

(mobilen ringer)

– Hej Carina, vad gör du?

– Jag sitter o har tråkigt…

– Näää, lyllos…åhhh jag vill också!!

Selma och jag har levt tillsammans i tio år, drygt. Jag har alltid sett det som om hon ska hänga med, bli gammal o skröplig och till slut tar vi farväl. Men det blir inte alltid som man tänkt sig.

Selma har alltid varit frisk, pigg, glad och med bra kondition! När hon i november började hosta och jag ringde oroligt till veterinären, så sa dom att det tydde på kennelhosta och att det gick på Värmdö. Jag informerades om att det gick inte att göra så mycket, utan låta henne ”rida ut” sjukdomen. Men att om hon fick feber, skulle vi åka in till akutsjukhus eftersom det kunde då röra sig om lunginflammation. Dagarna gick o Selma blev värre…jag ringde flera gånger o pratade, frågade veterinärer.

Till slut tog jag Selma o for in till Bagarmossen akut. Det visade sig att hon vid tillfället hade hjärtsvikt och att dom upptäckte vätska i både lung-och hjärtsäck. Dom la in henne på intensiven, i syrgasbur. ”Kennelhosta och detta kan uppvisa samma symptom”. Veckan var hemsk! Åh vad jag grät! Efter röntgen, ultra-ljud och skiktröntgen, fick vi värsta tänkbara besked: Hon kommer inte att klara detta. Hon har två aggressiva tumörer i sitt hjärta, vid aortan och det kommer att gå fort.

Jag hämtade hem Selma (fick betala drygt 25000 kronor efter att försäkringen betalat sin del…intensiven är dyr)! Selma var trött men oerhört lycklig att få komma hem! På sjukhuset hade dom t o m varit oroliga för om hon skulle klara helgen. Jag bad Selma att få åtminstone några dagar med henne. När hon kom hem satt hon och skakade och ”pep”, som om hon pratade, berättade. Men hon kunde inte lugna ned sig. Jag tog henne i famnen och bar upp henne till sängen. Efter ca 2-3 minuter somnade hon. Först sov hon tre timmar i sträck, helt utslagen. Jag bar ut henne så hon fick kissa. Sen sov vi båda två i tio timmar i sträck …jag hade inte sovit många timmar heller den veckan.

Selma klarade helgen, och veckan efter…och veckan efter…och sex veckor senare, nu…lever hon fortfarande! För min egen del fick jag tid att låta allt sjunka in, jag började ordna för Selmas himmelfärd. Lovade henne och mig att hon inte skulle behöva fara tillbaka till sjukhuset, utan jag ringde och pratade med en hemveterinär som beskrev vad som görs när ens djur ska somna in. Allt kändes så overkligt. Klumpen i magen var som en fotboll.

Plötsligt efter 6 veckor så undrar jag – har dom sett fel? Efter alla undersökningar och t o m sövde henne för skiktröntgen…”det kommer att gå fort”. Veterinären sa att om Selma hade haft den godartade tumören så hade hon gett henne en, högst två månader. ”Dom sitter illa till, vid aortan, så operation är inte att rekommendera”.

Men Selma lever och mår bra! Hon äter o dricker ordentligt. Vill leka. Hoppa i snön. Dragkamp med matte.

Jag förstår ingenting!? Men jag är glad, tacksam för varje dag. Klumpen i magen är inte lika stor. Men jag undrar hur ofta djursjukhus tar fel? Någon som vet?

Mamma skrev en dikt till mig:

”Skuggor dansar i skymningen, en oro gör oss sällskap.

Sömnlös blir natten, av ett evigt tänkande.

Kroppen trött och viljelös,

frusen långt in i själen.

Nu börjar gryningen att visa sig.

Kalla vindar

tårar av is,

himmel så mörk

känslor som falnat.

En dag full av tankar

som gör uppror.

Livet gör ont ”

(Sol-Britt Lidbom)

Jag önskar er alla ett fantastiskt 2011! Hoppas att det blir ett Magiskt Mirakel År!

2010 var bra på många sätt, men årets sista två månader kantades av sorg. Jag har gråtit mycket och inser att jag ser ut som en tvättsvamp i ansiktet, så nu vill jag bli glad! Hur gör man? Jul- och nyårshelgen har jag spenderat hemma, själv, och försökt ta det lugnt, tänka, skriva. Jag har börjat meditera igen! Både morgon och kväll. Använder mig av Silva Mind Method, som fungerar bra för mig. Sen har vi träningen…hmmm, jodå, jag har köpt träningskort och t o m skaffat PT! Nu borde väl allt ordna sig?! Ha! Livet har alltid sina utmaningar på glänt! Men för att få balans, bör man vara i rörelse. Och att ”skriva av sig” är helande. Så jag ska verkligen försöka blogga – ofta!

Ett speciellt tack vill jag rikta till Göran o Jenna som hjälpt mig med min hemsida! Värme Kärlek till er!

Nyårsafton!

Selma o jag tog en promenad i solen! Naturens eget fyrverkeri!